Jo då kvinnor kan vara svin. Och imorse var jag rent utrav förjävlig. Jag skäms så. Har dålig samvete.
Lillan vaknade kl 5. Somnade om. Vaknade igen kl. 5.50. Gav flaska.
Flaskan slut och lillan gråter. När sonen var liten brukade jag låta han gråta en stund för han brukade somna om av sig själv. Det funkar inte nu för jag vill inte att hon ska väcka honom med sitt gråt.
Försöker förgäver få henne att sova och frustrationen stiger. "Helvetes jävla skit. Sov nu"
Drar upp henne ur sängen och rusar ner för trappen och lägger henne i vagnen. Hon är inte glad.

Det är nu jag skulle velat ha mina tabletter , men de är slut. Har glömt ringa läkaren för att fylla på receptet.
Skit också.

Hon blir tyst å jag går upp och lägger mig, jag säger till mig själv att hon nog kommer somna men jag vet att det inte kommer bli så. Ligger en stund med huvudet under täcket och hoppas att hon ska somna. Inte nog med det så snarkar maken, helt ovetandes om vad som händer. Det kommer snart att förändras.

Jag kastar täcket på golvet och slår dörren till sovrummet efter mig. Springer ner för trappan och lägger henne till rätta igen i vagnen och börjar min march runt vardagsrummet.
Efter en minut kommer maken ner med sonen. Jag väckte honom också. Skit också.
"Gå och lägg dig" propsar maken. Han har varit med om detta förr, det är inte första gången men det var ett tag sen sist.
Jag går upp och gömmer mig under täcket. Fan vilken jävla skit mamma jag är.

2over 2 timmar innan jag ska lämna barnen på dagis. "var inte ledsen" säger han, "älskar inte dig mindre för det"
Nej, men det skulle jag göra om jag var han..